Jag och Elin tog en promenad i våra kvarter idag. Satte oss en stund vid båtpacken precis intill marinan och sög på en piggelin :) därefter gick vi förbi stranden, satte oss på bryggan och snackade. Underbart! Jag älskar sommaren!
Ibland så vill man ju bara lägga sig raklång och låta allt passera en. Stirra upp i himlen och skapa figurer av molnen övanför en. Men ibland så är det som ett slag över kinden och man stannar till och förundras. Materalist som jag motvilligt erkänner att jag i viss mån är så anser jag att pengar har ett värde. Jag skulle önska att jag skulle kunna säga att kärleken är allt och det man ska uppnå är att vara lycklig. Och till viss del stämmer det, förstårs. Men jag är en av de som tror att pengar kan skapa lycka. Nej, inte hos varenda en och jag tror absolut att lycka kan uppnås på andra sätt - lycka är relativt, det varierar från person till person om vad som gör en lycklig.
Men jag är en person med en överlevnadsinstinkt som kanske skiljer sig från andra. Mitt släkte har fått genomgå saker som inte kan jämföras med personer i min omgivnings släkte. Jag har en helt annan historia bakom mig än vad många andra har. Och möjligtvis är det en bidragande orsak till min materialism. Min pappa kom till Sverige med tre guldtior i fickan. Men det har inte hindrat honom från att kämpa sig till det vi har idag - en stabil ekonomi.
Många frågar mig varför jag kämpade för att komma in på juristlinjen. För mig har det inte funnits något annat alternativ. Jag ville inte bli läkare, ekonom, socionom, lärare eller något annat yrke. Jag har alltid haft mitt sikte inställt på juridiken. Och nu när man väl nått sitt mål - nåväl, med 7 terminer kvar, och har den tuffaste terminen framför en så vill man ibland lägga sig raklång och låta ångvälten som nu håller på att köra över en, bara få passera. Men det är då min materialism sätter in. Den säger åt mig att kämpa för vad jag kan uppnå med den yrkesgrunden jag kommer att få. När jag väl är där kanske det är irrelevant men nu så är det en motivation, en morot, som får mig att fortsätta. Bara för att jag kommit halvvägs betyder inte det att jag ska nöja mig. Jag vill kunna välja hur och vad jag vill. Anpassa mitt liv efter mina behov och önskningar för stunden. Vad det är senare i livet kan jag inte svara på. Vem vet? Men möjligheten att kunna få vad jag vill, göra vad jag vill är en känsla av frihet som jag inte tror många i livet kommer att kunna uppleva. Visst att vägen dit innebär många förpliktelser men i ljuset av framtiden kanske det är värt det?
Nog för att detta inlägg är lagom nyanserat av att jag tittade på lägenheter på östermalm för femtio miljoner men i grund och botten så är det friheten som lockar. Något som mina förfädrar inte hade möjligheten att få med hänsyn till den tid de levde i. Men i dagsläget så finns det inget som hindrar mig och just därför tänker jag inte lägga mig raklång.
Idag fyller min kära Nicole 22 år :) Hon har inte alltid haft det lätt men hon har alltid klarat sig. En riktig överlevare. Blir så göad att hon har sin Robert och jag vill vara att hon ska veta att jag alltid finns där för henne , vad det än gäller :) så grattis på födelsedagen Nikki!! :)
Nu när jag inte har tränat på X antal veckor efter diverse sjukdomar så har jag fallit i fällan småätande. Inte så illa att jag äter en massa onyttigheter men det stör mig att jag inte har några fasta rutiner när det gäller mat.
Därför har jag signat upp mig till Viktväktarna. Tycker att deras propoints - poängsystem är super vettigt och tror att det passar mig, som vanligtvis tränar mycket, perfekt! Började räkna igår och hitills har det funkat bra. Det är ett väldigt smart koncept som räknar ut hur många poäng du ska ha baserat på din längd och vikt. Jag ska ha 33 pp varje dag med en bonus på 49 pp per vecka (alltså 49 extra poäg till saker som man kan "unna" sig med).
Jag är fortfarande inte frisk. Idag var jag nere i sporthallen för att hälsa på mitt lag - det har gått hur länge sedan som helst sedan jag träffade dem och ännu längre sedan jag faktiskt spelade basket.
3 maj idag vilket innebär att om 13 dagar så är det terminens sista seminarium. Efter det är det tentaplugg som gäller. Tenta den 31 maj. CAN'T FUCKING WAIT! :) Hur exalterad som helst. Vill bara ha sommarlov. Men innan dess är det hårt arbete som gäller. Med eller utan röst ... hehe, har liksom inte fått tillbaka min röst än. Mycket frustrerande.
Eftersom det var ett tag sedan jag skrev här så har det hänt lite grejer - Valborg spenderades i Uppsala (såklart...) mycket, mycket trevligt då även mina Åre-vänner kom på besök!
Efter mitt besök i Ungern så åkte jag som sagt på någon form av sjukdom igen.
Nu, 14 dagar senare har den fortfarande inte släppt.
Börjar misstänka någon form av stämbandsinflammation eller dylikt eftersom jag är konstant hes (porrigt enligt några, jobbigt enligt mig) och en svidande känsla i halsen.
Visst att man kan vara hes och ha ont i halsen - men i 2 veckor?! Fruktansvärt jobbigt.
Min läkare sa till mig att jag ska vara totaltyst i 3 veckor. That ain't gonna happen. Men som läget ser ut nu så kanske man borde ta och hålla käften? Sjukt jobbigt, minst sagt.
Skolan blir till en följd av detta lite lidande ... som tur är har de flesta förståelde men det är fortfarande något som krånglar till en hel del.
